Det känns som att det var igår...

Det känns som att det var igår vi var på ultraljud och inte fattade varför barnet hade två huvuden... Tills det att läkaren sa att här är det två barn. Då började jag fundera på vilken vagn vi skulle köpa. Vilken chock! Två barn! Elvira skulle ju få ett syskon. Men vad kul hon har nu med sina två bröder.

Det känns som att det var igår jag senast bar runt på den stora gravidmagen.

Det känns som att det var igår vi gick och funderade på vad det var för filurer i magen, vi visste att det var en pojk men den andra var de inte säkra på...

Det känns om att det var igår jag fick trycka tillbaka tvilling 1´s (Arvids) huvud som försökte att komma ut genom revbenen eftersom tvilling 2 (Emil) envisades med att ligga i samma maghalva som sin bror.

Det känns som att det var igår det var vardag att vakna på sjukhuset och kissa i en potta, för att sjuksköterskorna ville ha kissprov, och sedan ställa sig på vågen innan frukost.

Det känns som att det var igår jag bodde på sjukhus i 6 veckor på grund av havandeskapsförgiftning och nästan inte fick träffa Elvira och Martin alls. (Detta för att Elvira hade träffat barn med vattenkoppor och var i inkubationstiden, hon fick inte komma upp på avdelningen, men vi fick träffas i cafeterian en halvtimme då och då. Efter att sköterskorna tagit ett test på mig som visade att jag var immun mot vattenkoppor.)

Det känns som att det var igår jag fick titta på melodifestivalens delfinaler med andra gravida som inte heller fick åka hem, och att det var igår jag läste nästan 15 böcker i sträck för att det inte fanns något annat att göra.

Det känns som att det var igår det var en fredag i mars och jag fick veta att på måndag kl. 8.00 blir kejsarsnittet och du får för första gången se dina tvillingar.

 Men detta var inte igår, imorgon är det 3 år sedan pojkarna kikade ut! Det är helt otroligt vad fort tiden går. Det har hänt en massa saker sedan dess och jag har kanske hunnit att läsa 4 böcker under dessa 3 härliga år.

Arvid

Emil