Idag har jag känt mig som hemskaste mamman någonsin.
Elvira skulle ha vaccination idag på morgonen. Hon är väldigt rädd för sprutor så jag tog ledigt ett par timmar för att kunna följa med henne.
Det stod på kallelsen att man kunde köpa bedömvningskräm och ha på vänster överarm en timme innan tiden för vaccinationen. Jag sprang till apoteket igår på lunchen för att köpa sån kräm. Idag efter frukost var det så dax att lägga på krämen. Elvira satte sig vid mig men det var högerarmen som var närmast så jag bad henne att vända sig om. Vi läste på hur man skulle göra och så smetade jag på krämen och satte på det medföljande plåstret.
Vi cyklar iväg och lämnar pojkarna på förskolan och fortsätter sedan mot skolan. Vaccinationen skulle vara kl. 9:00 och skolan börjar 8:50 så barnen gick in i klassrummet och började dagen medan vi föräldrar väntade i hallen utanför. När det blev våran tur gick vi och satte oss utanför skolsysterns rum och väntade. Och så skulle jag säga nåt som att "detta kommer att gå jättebra! Du har ju ändå bedövningen på armen" och känner samtidigt på vänster överarm....
Bedövningen finns inte där. Vi har på något sätt råkat få den på höger arm i alla fall.
Stackars Elvira börjar gråta och jag känner mig hemsk! Jag vet ju hur rädd hon är. Jag lovar henne att vi ska ordna detta. Om jag så ska behöva åka till apoteket och köpa ny bedövning och vänta en timme till.
När vi kommer in till skolsköterskorna berättar jag vad som hänt. De tar då fram en kylspray som de använder för att kyla ner armen. Det gick bra ändå till slut men det var inte roligt att sitta med en gråtande dotter i knät och känna att detta kanske hade gått ännu bättre om jag bara hade fått den där bedövningen på rätt arm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar