...du går på en camping i lugn och ro, exempelvis på väg från receptionen till din husvagn/tält.. På vägen möter du en liten pojk ca 2,5 år och runt 90 cm lång. Han springer. Ensam. Långt efter kommer en tjej, springande, du gissar att det är mamman. Hon ropar på barnet medan hon springer: "Emil" - pojken springer fortare, "EEMIL", - pojken fortsätter springa, "EEMIIL" - pojken springer ännu fortare, "EEEEMIIIIL" - pojken stannar upp för att sen fortsätta springa... Till slut hinner mamman upp honom och tar honom under armen och går tillbaka dit de kom ifrån!
Jag är mamman och pojken är Lill E. Under min språngmarsch mötte jag ett par människor som drog lite på munnen. Om det var för att pojken sprang och inte lyssnade eller om det var namnet i kombination med situationen vet jag inte, troligen både och. Jag hann fundera på vad vi har gjort som har gett honom det namnet... Nästan som att be om en busig pöjk... Jag hann oxå skratta åt mig själv medan jag sprang där, hela situationen kändes lite rolig. Men att han sprang på en väg där bilarna åker för att komma in och ut från området var inte så roligt... Resten av helgen fick vi vakta honom som hökar!
Mer om helgen kommer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar